Jag känner mig helt tom, vet inte vad jag ska skriva, men känner att jag behöver skriva av mig.

Jag känner mig något fruktansvärt sviken just nu, och ångesten är enorm. Vad ska jag göra med mitt liv igentligen? Vad vill jag? Jag vet ingenting längre. Allt går åt helvete endå, ser ingen ljus framtid just nu. Det blir bara mer och mer problem, orkar inte!

I hela min uppväxt har jag litat och sätt upp till min far, jag har alltid köpt det han har sagt men varje gång han lovar något så håller han det inte. Men endå förstår jag inte, utan jag litar på honom ennu en gång. Men nu, tack vare det kan jag inte lita på någon, inte en enda. Jag har svårt att tro att folk talar sanning, utan jag låtsas som jag tror det.
En person vet om detta, men endå ljög h*n för mig, när jag sa att jag visste att det var sant. Sen fick jag endå reda på sanningen, och jag har berättat detta i förtroende till den personen men endå har h*n gått bakom ryggen på mig i så många år, det gör så jäkla ont. Inte själva grejen, det känns lugnt nu, men att jag verkligen litat på personen, och trott för en stund att det h*n är den enda jag kan lita på, men så fel jag hade.

Så nu känns det riktigt jobbigt, det känns som alla ljuger för mig, eller undanhåller saker.
Åhh, allt jag skriver blir helt luddigt, förstår knappt själv vad jag snackar om..

Hoppas iallafall att det vänder snart, jag tycker själv att jag förtjänar att må bra nu, jag har verkligen ändrat mig och blivit en så mycket bättre människa en vad jag var innan. Men varför ska det då gå åt helvete? Jag förtjänar förmodligen inte att må bra och leva ett lyckligt liv.. Bara massa motgångar.

Nej det här är inget tycka-synd-om-mig-själv-inlägg, utan måste skriva av mig, då jag inte pallar prata med nån just nu. Det enda man får höra är att det löser sig, men det har jag inte märkt.. Det har gått 5-6 år sen allt började och det känns som det bara blir värre och värre..

Jag saknar mitt "förra" liv, när man var yngre. Jag mådde så bra då, hade sällan problem och allt flöt bara på, lite bra kanske.. Det enda som är positivt nu är att jag blivit en bättre person, men annars vet jag inget..

Just nu vill jag bara att alla problem ska lösas, att ångesten ska försvinna, oroligheten och att man mår bra så man kan hitta ett bra jobb som man trivs med, men just nu finns inte det nära.

Nej jag slutar skriva här innan jag bryter ihop, måste komma på andra tankar. Hatar att jag jämt ska sitta uppe på nätterna själv och må dåligt, kommer på sånna hemska tankar, jag måste få en rutin!

Hoppas att man mår bra till i helgen så man kan komma på Jennys fest, vill inte att detta ska förstöra för mig, för jag ser framimot att åka dit och ha lite kul och tänka på annat, hjälper för stunden om inte annat.

Efter regn kommer solsken, right?